Dubbelmoral bland skolbolagsdirektörer

De två ägarna till Labanskolan är efter att ha drivit en skattefinansierad särskola ekonomiskt oberoende och mångmiljonärer. Är det något fel med det? Många tycker det. Det är en fråga som splittrar socialdemokratin och det finns en kritik mot denna generositet med skattepengar även bland många borgerliga väljare. De flesta skolforskare och de som satt sig in i frågan häpnar över att Sverige infört ett skolsystem som ökat segregationen och försämrat elevernas kunskaper och där de enda riktigt klara vinnarna är ägarna till de nystartade skolföretagen.
Efter att ha skrivit massor av reportage om skolor och ekonomi i många år förundras jag över den dubbelmoral som många ägare till skattefinansierade skolor har. Bland företag som arbetar på den riktiga marknaden finns en genuin stolthet när företaget går bra, när vinsterna stiger. De framhåller den goda vinsten och den höga vinstmarginalen. Det gör inte skolbolagsdirektörer.
Det var nu ganska många år sedan jag gjorde den första stora genomgången för Lärarnas tidning av skolbolagens ekonomi. Då var företagen ganska nystartade. Många gick redan från starten mycket bra och gjorde goda resultat. Men när jag intervjuade de mest vinstrika skolorna så var det ingen ägare som med stolthet framhöll vinsten. Oftast ”råkade” vinsten bara bli så hög eller så samlade man i ladorna för sämre tider. Man byggde upp reserver i företaget för sämre tider eller oförutsedda händelser.
I dag har många av dessa skolföretag haft en rad år av goda och stabila vinster. Men fortfarande hör man inga skolbolagsdirektörer som går ut och proklamerar att en av drivkrafterna till deras företag är att de ska tjäna pengar. I Lärarnas tidning har jag nyligen granskat den lilla särskolan Labanskolan i Uppsala med 14 elever. När jag ber ägaren om bakgrunden till företagets vinstmarginal på 40 procent, att företaget sedan starten haft vinster på 26 miljoner och delat ut 10 miljoner till de två ägarna säger hon:
– Jag har inte startat skolan för vinsternas skull. Det har bara blivit så.
Tänk dig att någon annan företagsledare sagt så. Och fundera på motsatsen – skulle företaget lika gärna kunnat gå med stora förluster i tio år. Nej, naturligtvis inte. De två ägarna har förutom uttagen vinst från bolaget tagit ut löner och pensionsavsättningar på omkring 100 000 i månaden år efter år. Det har naturligtvis skett planerat och fullt medvetet. Ägarna kunde ha valt att anställa fler lärare eller till exempel prioritera lärarnas villkor. Det har ägarna inte gjort, de har prioriterat sin egen privatekonomi. Det bör man stå för om man tycker att det nuvarande systemet är rättvist och bra. Men någonstans skaver det även hos de som ”råkar” få höga vinster i sin verksamhet. Kanske känner de att de inte riktigt gjort sig förtjänta av sina höga vinster, att en del av dessa hade kunnat användas på bättre sätt i skolverksamheten.
Den expert på företagsvärdering som jag intervjuade i reportaget från Labanskolan ansåg att Labanskolan trots sina stora vinstuttag under åren i dagsläget skulle kunna säljas för 20-25 miljoner kronor. Den skulle räcka till att anställa omkring 80 lärare under ett år. Undrar om inte det vore en bättre investering än att sätta in dessa pengar på en redan rik skolbolagsägares bankkonto.LT Labanskolan Uppsala_2530 kopia